Över dagen
Jag lyckades, återigen tack vare fantastiska människor i vår närhet, denna gång faster Ida, ta mig iväg på tävling!
Det bar av till Piteå över dagen, 18 mil tur och retur, bara en norrlänning:)
Besiktningen var kl.13 och jag var där vid 12. S stod snällt i transporten hela dagen. Första starten blev inte förrän vid halv 4, jag förstår inte hur allt kunde ta så lång tid.. det var segt innan och inte blev det bättre när en stackars tjej flög av sin häst och det tillkallades ambulans. Jag fick hjärnspöken big time och kunde inte ens hoppa fram ordentligt. Nåväl, försökte omvända den tråkiga energin till lite jävlar anamma och red 120 a:0/a:0 med 13 hinder och 15 språng felfritt! Det var en bana med riktigt många svängar, kändes lite som en tidshoppning och trots att jag försökte både svänga och gasa fastnade vi lite i kurvorna och tiden räckte "bara" till en 5:e plats. Supernöjd ändå! Tyvärr blev det ju ännu längre till starten i 130 som inte blev förrän vid 18-tiden. Både min och S energi var slut och jag borde ha ställt honom i transporten mellan klasserna istället för att skritta runt men men alltid lätt att vara efterklok. Om 120 kändes lätt så kändes 130 stor och svår men fler svåra linjer. Red 1,2,3, 4abc felfritt sen stod det en lång trippel i början på ena långsidan som jag ville att S skulle gå nära intill..tyvärr hade jag inte benen för att möta och det blev 2 stopp och uteslutna, det hade förmodligen gått både vägen bara jag hade ridit på som vanligt hinder. Jag behöver träna på att tävla och är glad att jag kom iväg om än så bara över dagen. Jag var hemma 21.30 och söndag kväll skrittade jag bara ut med grimma i skogen efter en allmänt regning och trist dag.
I övrigt så har vi fått hem vinterns förbrukning av både spån och hö så nu känner jag mig rik och väldigt fattig på samma gång! :)
Det här är sånt som man inte ska säga för då händer det snart något...men...mina barn är fantastiska! Många, långa dagar på dagis och de är friska och pigga! Visst märks det att de är trötta på kvällen och tiden med dem per dygn krymper men all vaken tid kämpar vi på och allt går egentligen som på räls! Astrid har inte gråtit alls vid dagislämningarna senaste tiden och det är ju bara fantastiskt! Måste gå igenom kläder ytterligare en gång, mössor, vantar, överdragsbyxor och stövlar känns som neverending story.
A har haft två veckor på bergarbetarutbildning och imorgon börjar han några veckors praktik, ska jobba 7, ledig 7, lite spännande och se hur vardagen blir men skiftarbete är vi ju vana vid.
