Surt sa räven

En skithelg med få ljusglimtar. Började med att åka på den planerade Lottaträningen i fredags. Var framme redan kl 16 trots att jag inte skulle rida förrän 19, men skönt att installera häst och bebis och se de andra kursa! Inte lika kul när det visade sig att S var halt när vi väl kom in på ridbanan. Halt på mjukt underlag, ohalt på hårt. Därav jag inte märkt något när vi åkte då han ju kom in från hagen på asfalt.. Han har förmodligen trampat på en vass sten, hade en urgröpning och var öm i just där när jag klämde med visitertången. Hade jag fått tag i en sula/hovslagare hade jag förmodligen kunnat rida kursen men eftersom det var fredagkväll/lördagmorgon och jag upptäckte det så sent var det inte aktuellt. Inte kunde jag åka hem heller då jag drog båda hästarna tillsammans... så S stod i Ericas nya fina uteboxar, jag, Astrid och barnvakten satt vid sidan av och njöt att att se fin ridning! Gjorde ett jodopaxomslag när vi kom hem eftersom det kom lite vätska när jag klämde med tången och jag hoppas det ska göra att jag slipper hovböld. Funderar på att sko med sula men min hovslagare tyckte samtidigt det var onödigt..vi har ju ridit efter dessa steniga vägar i 4 år utan problem så det är förhoppningsvis inget återkommande. Nu får han ha omslag ett par dagar så det inte kommer in nå skit i hagen, gjorde om det igår och han är redan mycket mindre öm.


Helgens ljusglimt blev lördag då vi firade min tokiga pappa som fyllde 56 år. För ovanlighetens skull hela familjen samlad med god mat, tårta, sång och kvällen avslutades med bad och utrymmestest i nya bastun som varit sommarens projekt! Mina otroliga barn sov i vår sovstuga ensamma för första gången, Astrid i resesäng och Livia på överslafen i nya våningssängen med 120s nere för mig & A. Jag la i säng dom och kunde sedan basta och umgås några timmar med övervakning från min nya barnvakts-walkitalkie!
Tyvärr fick helgen ett sorgligt slut då vi väcktes under lördagsnatt av meddelandet att A svågers bror varit med om en hemsk olycka under natten. En olycka som han inte kommer överleva. 21 år gammal och hela livet framför sig. Oerhört sorglig och jobbigt att ens förstå. Man får försöka komma ihåg att vara tacksam, visa uppskattning och i sammanhanget betyder en sten i skon ingenting.
Angelica

Schibb får krya på sig! En hälta av det slaget är ju trots allt väldigt skönt att få jämfört med ledhälta 😃 om man nu ändå ska få en hälta menar jag 😉 tråkigt med olyckan, man får ta vara på nuet!