Comeback!

Jepp med en 2 månader gammal bebis var det ihelgen dags för comeback på tävlingsbanan efter 8 månaders uppehåll! Kvalade 140 i Skellefteå i oktober sist.
Mitt kusinbarn Irmelin 16 år följde med som barnvakt/hästskötare. Fredag kl.7 körde vi mot Skellefteå och vi var framme 9. Klassen startade 10 men jag hade ganska sent startnummer så det var ingen panik. Installerade Schibben och packade ur/körde bort finkan och sen startanmälde jag och gick banan. Astrid fick äta en stund och sen gick jag och gjorde iordning S.
Blev ganska lång framridning men vi skrittade mycket och kände in atmosfären, S verkade gilla att vara på tävling igen! Hoppade fram 5 språng kanske och hann skritta igen innan det var vår tur. Strålande sol och tokvarnt och jag svettades som en gris! En ny banbyggare för mig som hela helgen byggde lite trixiga banor med framförallt korta maxtider, men de var ju också nationell status på tävlingen så det ska ju vara lite svårare. Jag gick ut hårt och jag kände att S var taggad och med på noterna, felfri och snabb! Vi kom rätt på varenda hinder och jag kunde inte låta bli att skratta högt! Svängde snävt efter 8 som va sista i grunden och hoppade 9 & 10 i fas 2 när...domaren sa åt mig att avbryta eftersom jag missat mållinjen.. så pinsamt, å så arg jag var på mig själv.. åhhh! Klantigt och typiskt men inget att göra åt, nu i efterhand kan jag ju glädjas åt att hästen hoppade fint och att allt annat funkade bra.
Resten av fredagen njöt vi av livet på tävling. Putsade sakerna, tittade på de andra klasserna och lite shopping förstås! Har suktat efter ett brunt equiline schabrak lääänge och nu var det på halva priset med luva så då var jag ju tvungen att fynda! Innan vi åkte till vandrarhemmet fick Irmelin skritta ut Schibben en sväng eftersom han stått på box hela dagen. 
Lördag var jag nog lite mer harmonisk och vi hade gått om tid då jag startade nästan sist av 50 starter. Många hade tidsfel och de som låg i ledning var sjukt snabba med både vägar och tempo. När det blev vår tur tog jag det relativt lugnt genom hela banan och gasade bara på lite i fas 2. Försökte mig på en kovändning till sista oxen men fick inte riktigt med mig S så vi rev den. Tiden hade ändå bara räckt till en 7:e plats så jag var ändå långsam.
Till 110 red jag nog allra bäst och S kändes fortfarande fräsch och fin trots värmen. På sista hindret satte jag honom lite nära men han räddade mig där och lyfte på tassarna ändå och en dubbelnolla på hyfsad tid gav en 7:e placering och vit rosett av 50 starter.
Astrid min lilla docka skötte sig med den äran under helgen, åt mellan klasserna och sov när jag red. Hade målat upp ett skräckscenario för mig och Irmelin där ungen var hysterisk och onöjd men hon trivdes nog bland tävlingssorlet, att vädret var så bra gjorde ju inte saken sämre för hennes del. 
Nöjd med min lilla testcomeback och nästa tävling blir inte om alltför länge och jag tror jag törs gå på lite högre hinder också!

Mer från bloggen